Andra dagen i rad

Jag har helt klart genom gått en förändring. Ni som känner mig förstår vilken förändring alldeles snart. Skulle mamma höra tror jag hon skulle bli mer än nöjd faktiskt.

Vi börjar från början. Början är i detta fallet dock inte en natts krystande på ett BB i den stora staden, utan en helt vanlig morgon lite drygt 27 år senare. Trots att ni nog känner mig tillräckligt väl för att förstå storheten i det som har hänt är det nog på sin plats med lite bakgrundsinfo för nytillkomna.

Jag är uppvuxen med pojkar, vi bodde för långt ut på landet och antalet medmänniskor i min egen ålder var begränsat till Klas. Vi blev bästa vänner (hans utbud var ju heller inte så stort som ni kanske förstår). Han tog med mig på saker som ingen annan gjort, vi spelade fotboll, vi spelade hockey, rökte gräs (alltså grönt torkat gräs, inte knark). En ny värld öppnade sig. Jag var 6 år. Minns det nästan som igår. Det var en ganska stor omställning för en flicka i min ålder, att flytta från den största staden ut till landet. Fick liksom byta ut klänning mot mysbyxor för att bli accepterad. Det var faktiskt lättare att slänga klänningar än att börja sjunga som de gör så vackert där uppe. Ni förstår, jag var (är) en pojkflicka.

Nu undrar ni såklart vad som har hänt, två dagar i rad dessutom. Håll i er. Igår morse gjorde jag som vanligt. Klockan ringde, jag vägrade gå upp förrän jag var alldeles lagom sen. Jag klädde på mig, tar svängen förbi badrummet, borstar tänderna och gör allt det där som vanliga människor gör. Sen råkar jag se mig själv i spegeln. Ni kan inte ana vad jag tänker när jag ser mig själv. "Helvete, så här kan jag ju inte se ut. Jag MÅSTE sminka mig." Jo, det är sant. Tog ytterligare några minuter och sminkade mig. Försökte tränga bort hela händelsen. Gick bra hela dagen igår, men sen imorse igen. Samma tanke.

Förstår ni vad jag är på väg att bli? Måste jag börja måla naglarna nu också? Tack och lov att det är vinter snart och sandalernas tid är förbi. För tills vidare har jag således bara tio naglar att måla.

Inser medans jag skrivit att allt är Plupps fel! Det var hon som gav mig en frisyr som krävde dagligt underhåll. Nu, visserligen några år efter den nya frisyren har jag tagit nästa steg.

Avslutar med en för mig numera väldig viktig fråga, är det dyrt med nagellack?

Over and out.
Selma