Nyfiken i en strut och dagsrapport

Hur slutade gårdagen till slut Plupp? Spännande berättelse på gång...

Själv började min alla hjärtans dag i moll. Horisontalläge i sängen och deppig. Ljust ute men mörkt i mitt hjärta och mitt rum.

Selma kom online och försökte muntra upp mig och vi kom gemensamt fram till att det nog var dags att ta tag i livet nu.

Så jag åt lite och gick sen ut i vårsolen, utan att fixa upp mig ett dugg, vilket betyder att jag knatade omkring i matchande träningskläder.

Jag kom till The Metal Square och var på jakt efter efter något energirikt att stoppa i mig, och styrde kosan mot ett Petit Café och vad tror ni händer? Princess vet, för det var nämligen så att hon plötsligt öppnade inifrån cafét och ropade och vinkade på mig.

Så jag hängde lite med Princess och Herrby. Liksom under fredagskvällen (då gick vi och åt lite tillsammans) åt jag nu med kärleksparet. Iklädd min matchande träningsoverall, på alla hjärtans dag.

Mitt mått på när jag börjar komma in i en stad är när jag hälsar på folk jag känner igen när jag är ute och går, och det här var faktiskt andra gången det händer mig. Så jag antar att jag är rätt hemma i stan nu.

Sen gick jag hem, passerade The Castle Wood där en förtvivlad mamma cyklade runt och ropade "Johan!" medan två flickor (hennes dotter med kompis?) sprang runt på marken och letade efter densamme. Ett tag stod jag och funderade på om jag skulle hjälpa henne leta, men jag hann inte ta något beslut i frågan för rätt vad det var så hade Johan blivit hittat. Tänk om det hade blivit en annan utgång, vilken tragisk dag det hade varit. Det hela utspelade sig på en lekplats som var överöst med lekande ungar, så det hade verkligen varit hemskt att se glada barn samtidigt som paniken i bröstet växer för att ens eget barn inte står att finna.

Men, slutet gott allting gott.

Sen kom jag hem, snackade med Afrikano på MSN och gjorde mig sedan klar för att socialisera med människor jag träffat en gång förr. Det visade sig bli en riktigt bra kväll, en sån här härlig kväll där mången saker diskuteras och sorlet nästan aldrig tystnar.

Tur jag har saker för händerna, för Miss Marley smärtar i mitt hjärta. Jag älskar denna varelse och fallet är hårt. Afrikano säger att han ska hjälpa mig igenom det här, så det finns iaf godhjärtade människor i min närhet om jag bara är redo att vända blicken ditåt. Princess rådde mig igår att verkligen göra det, men romantikern i mig vill att miss Marley kommer ridandes på en vit springare och för bort mig till det förlovade landet. Vilken utgång tror ni på?

Idag visade det att jag snott med mig värdinnans hemnycklar så dessa bör återlämnas å det snaraste. En promenad till Yes-ICA, och detta lär vara löst. Sen kommer Princess och Herrby hit på lunch och sedan vidare färd mot min framtida bostad. Som det känns. Hoppas den känslan håller i sig även under visningen.

Avslutningsvis så ska jag ringa Afrikano vid 17, efter att han är klar i kyrkan (!). Ja, en kan i alla fall inte klaga på att det inte händer något. Vet inte om jag är redo för resan bara.

Vad ska ni göra idag? Kram från Alfons